Jag måste erkänna
Så är det faktiskt jag måste säga att det är jättr roligt att titta igenom min blogg. Se alla bilder och läsa om mina dagar. Ser verkligen fram emot en till säsong och jag hoppas att den kommer bli minst lika rolig. Fast jag håller faktiskt tummarna för att det ska bli en ännu bättre säsong och mycket roligar. Dock kommer det bli svårslaget när mina pinkglor inte är med denna gång. Jag har min pingla Jossan iaf och det känns skönt att hon också gör en säsong till.
Det ska bli roligt att träffa nya säsongare faktiskt och har endel höga förväntningar vilket jag inte borde ha egentligen. För bäst är faktiskt när man inte vet något även om det är obehagligt och läskigt just då.
I morgon åker jag iväg till Sälen för att jobba och träffa mina vänner som är kvar där uppe. Stannar en vecka men det ska bli roligt att träffa dom igen och sen "känna" på jobbet lite innan vintersäsongen drar igång. Det är sjukt vad jag är taggad! Denna gång är det en JÄTTE skillnad på hur jag känner mig innan resan. Jag är lugn och jag vet lite vad som väntar. Boende för veckan får jag reda på där uppe och jag vet att det kommer att bli bra. Det är inte som när jag åkte upp första gången med familjen som sällskap, det är inte den där nervösa jobbiga kännslan blandat med spänning och förväntningar. Nej jag är helt enkelt lugn. Det som känns som det jobbigaste är att jag ska åka själv fram och tillbaka utan sällskap. Köra rätt och inte ha någon att prata med. Sist var iaf (i alla fall) Jennifer med mig en bra bit på vägen så jag slapp liksom åka själv. Känns därför bra att jag redan har kört denna strecka så jag vet på ett ungefär hur vägen går. Det är bara Karlskoga som är jobbigt liksom...
Hoppas ni mår bra kramiz
(Denna vinkar glatt till mig när jag åker förbi i morgon, vet ni vart jag är då?)

Kommentarer
Trackback